Förlossningsberättelse - Melvin 13.12.21

Måndag 15/12 började jag få ett annorlunda tryck nedåt och bebisen skruvade ovanligt mycket på huvudet som endast var pyttelite ruckbart. Proppen hade börjat släppa.

Tisdag 17/12 proppen släppte helt. Jag trodde att det läckte fostervatten men det visade sig att det inte var det efter ett x antal samtal med förlossningen.

Torsdagen 19/12 hade jag en sista redovisning i skolan innan julledigt som jag hade gett mig f*n på att jag skulle klara av/hinna med. Hela veckan hade jag haft en konstig känsla av rastlöshet i kroppen. Jag kunde inte sitta still och det kröp i hela kroppen konstant. Denna dag var det värst! Men redovisningen gick bra. På kvällen hade jag någon enstaka sammadragning som kändes lite extra än de jag haft under hela graviditeten.

Fredag 20/12 vaknar vi ganska sent men jag var full av energi. Daniel gick ner på stan med Sara och Linus för att inhandla de sista julklapparna medan jag stannade hemma. Vid 13 tiden fick jag en hemsk mensvärk som satte sig i svanken och sammandragningarna kändes som kvällen innan fast dem kom tätare. Jag ringde till Daniel och sa att han måste ha ljudet på, på telefonen. Kl 14 fick jag ett kort besök av en vän, daniel kom även hem runt denna tid. Allt var nu lugnt igen förutom mensvärken. Jag började vanka runt här hemma för att få tillbaka sammandragningarna men utan framgång. Rastlös som jag var och vid det här laget irriterad så ringde jag hit Sara m. söner. Sammandragningarna var helt bort och även mensvärken. Vid 21 tiden for Sara igen.
Natten mellan den 20 och 21 december kände jag mig ovanligt kissnödig hela tiden och bebisen var ovanligt lugn. Jag var helt avslappnad i kroppen och kände en känsla av hopplöshet i och med att sd avtagit.

00:30-01:00 någon gång här slog värkarna igång. Out of the blue. Daniel kunde inte sova utan låg och kollade på film, som tur var, så jag slapp väcka honom. Hade fullt upp ändå. Då jag hade förväntat mig att värkarna skulle vara 1 miljon gånger värre än vad dem var så tänkte jag ”detta är bara förvärkar” så jag försökte sova. Jag tror att jag slumrade till mellan värkarna som kom med 15-20 minuters mellanrum. För varje halvtimme som gick så kom värkarna tätare. Jag sprang mellan sängen och toaletten hela tiden, dels pga att jag var kissnödig med också för att jag var rädd att vattnet skulle gå. Runt 03:30 hade jag haft värkar med 4-6 minuters mellanrum i ca 45 minuter – 1 h. Daniel ringde till förlossningen för att meddela att vi förmodligen skulle komma in och även för att höra vad dem tyckte att vi skulle göra. Barnmorskan tyckte att vi skulle vänta ett tag. Hon tyckte att de lät som att det skulle kunna avta och tvekade, troligen pga att jag var förstföderska och detta var sex dagar innan bf. Jag däremot visste att det inte skulle avta, det gjorde fruktansvärt ont. Envis som jag är så stannade vi hemma 1,5 timme till.

Strax innan kl. 5 på morgonen for vi in till Sunderby sjukhus. Huvudentrén till sjukhuset öppnar inte förrän kl. 6 så vi fick ta oss till förlossningen via akuten och den promenaden var inte rolig. För det första kändes det som att den var tre mil lång och för det andra hade jag värkar med 2-4 minuters mellanrum och för det tredje var det en manlig sköterska som följde oss hela vägen från akuten till förlossningen och han var enbart jobbig. Han försökte dra diverse skämt och skrattade tokhögt hela tiden(och det ekade i denna korridor vi befann oss i).

Väl på förlossningen fick vi börja i ett undersökningsrum för att kolla hur mycket öppen jag var.  4,5 cm öppen och 5 värkar inom 10 minuter, och jag hade därmed kvalificerat till att få vara kvar på förlossningen. Daniel fick springa ut till bilen och hämta BB-väskan och flytta bilen till den riktiga parkeringen medan jag vankade mig bort till vårat rum. Jag ringde till två trötta föräldrar och berättade att vi skulle bli kvar på förlossningen. Här bestämde jag mig för att jag ville kasta mig i ett varmt bad ett tag. Badandet blev dock inte långvarigt då det var ytterst svårt att hantera värkarna i ett badkar, jag gled enbart runt som en hal tvål. Efter 40 minuter var vi tillbaka på rummet och jag började då sluka saft och kakor i mängder samtidigt som värkar blev värre.
9 cm öppen och jag bönade och bad om Epiduralen då jag hade överlevt på lustgas fram till dess. Min vilja gick igenom och all smärta släppte på 10 minuter, dock gav värkarna med sig av den så värkstimulerande kopplades in. Då bebisen inte riktigt ville sjunka ner så blev jag beordrad att stå och vicka på höfterna under några värkar. Hemskt var det, jätte hemskt. Man trodde på riktigt att bebisen skulle flyga ur pga det enorma trycket.

Klockan var vid det här laget runt 12 på dagen,21 december, och krystvärkarna kom från ingenstans. Ja, det känns bokstavligen som att man blir AKUT bajsnödig. Krystade under fyra värkar och 12:39  kom han, lilla prinsen. 3640 gram och 51,5 cm lång.

 

 

 5 timmar gammal

 3 dygn gammal

 5 dygn gammal

 Ca 3 veckor

 2,5 månader

4,5 månader