End of summer

Hej hej och åter hej. Min bloggtorka har inte varit nådig kan jag säga. Har satt mig ett flertal gånger framför datorn men inte kommit på en enda mening att skriva och först NU har jag fått över bilder till datorn så inte ens en bild har jag kunnat bjuda på. Visst är jag rolig? not.

Ska väl försöka sammanfatta hela sommaren och allt runt omkring som hänt, t.ex att Melvin har gått från att vara en bebis till att ha blivit et barn*mammahjärtat värker*, i de kommande inläggen. Han både sitter, går(när man håller honom i händerna), kryper(egentligen ålar han...men det låter ju så konstigt att säga) och sist men INTE minst testar sina föräldrars tålamod så mycket det bara går under en dag. Visserligen så är det så himla kul att se honom växa och börja bilda en personlighet som syns, samtidigt som man ibland saknar den lilla grönsak som bara låg och gurglade och tittade med stora ögon(och kräktes och bajsade ner mamma och skrek om natten. Men sånt förtränger jag). Just nu, under denna utvecklingsfas, kan jag tycka att den bästa tiden var innan han lärde sig krypa. Det var mycket kånkande och bärande men han var nöjd i stort sett hela tiden. Tiden preciiiiiis innan han lärde sig krypa var ungefär som nu, ganska tröttsam men ändå roligt att se när han lyckas.

Om tre dagar är Melvin ÅTTA månader... Han har sex tänder, äter vanlig mat(ingen ersättning eller amning) och han har nyligen börjar sova hela nätter, vilket inte bara är skönt för oss utan även för honom själv då han blir mycket gladare och det går att hålla på rutiner mer. Han är oftast glad men väldigt försiktig och känslig när det gäller nya människor och ljud. Just nu är han FRUKTANSVÄRT mammig, inte på ett jättemysigt plan utan det är extremt, som om jag skulle dö så fort jag tar ett steg över tröskeln. Han tycker om att läsa böcker och bygga torn med klossar. Han testar gränser genom att kasta iväg saker, slåss och pilla på det han inte får pilla på. Säger man till honom så brukar det oftast gå fram till honom och han vänder om och hittar något annat. Men en handfull gånger kan han ignorera eller börja skrika om man tar honom därifrån. Jag och Daniel har varit noga med att få hans uppmärksamhet innan vi säger vad han inte får röra/göra/vara och jag tror att det går hem! 

 

Vissa tycker att det är för tidigt för att böja säga åt honom vad han får göra och inte göra men jag tror att han förstår mer än vi tror och om man tjatar nog många gånger om något, i vårt fall får han t.ex inte vara i badrummet eller städskrubben. Just nu ger detta en motsatt effekt, han älskar att bada och vill därför vara i badrummet där man badar, men vi har begränsat det till att man endast just badar där för det finns ingen anledning till att han ska vara där inne och röja annars. En dag kommer han, förhoppningsvis, inte bry sig om det rummet förrän han kan gå på toa eller tvätta händerna själv. Vi har alltså valt att försöka sätta grund för positivt och negativt beteende redan nu. Ska bli kul att "jämföra" med de som tycker att denna teori är bajs rent ut sagt. Sen så är ju alla olika, vissa barn lär sig "rätt och fel" fort och för andra kan det ta lite tid och det får man ju ha i åtanke senare.

 



Denna sommar har gått så sjukt fort men fin som attan har den varit. Nästan för fin. Om två veckor börjar skolan igen. Sista året och jag känner att jag kommer behöva ta fram sparenergin. Med en unge som far som en missil i lägenheten samtidigt som nivån på oss sistaårselever på Sociologiprogrammet höjs så kommer det bli kämpig. DESSUTOM så har fadern i detta hushåll också börjat plugga så vi är alltså två studenter med studier som är i full gång med en åtta månaders som kommer bli en ettåring som nästan hinner bli en 1,5 åring. Förstår ni min stress? och jag har ett examensarbete att skriva som är avgörande för hela min utbildning. ETT arbete som sammanfattar allt jag har lärt mig på tre ÅR. *andas andas andas*. Inte nog med detta så gör det även ont i hjärtat att flytta ifrån fina Luleå och vänner som har blivit en dela av mitt liv. Speciellt en vän som är som en puzzelbit. Det, det om nånting kommer vara det absolut svåraste. Examensarbetet är som en fis i rymden jämfört med den hjärtesorgen. Fy.

Sommarlov eller föräldrarledigt?

Sitter för tillfället och lyssnar opponeringar. Så.fruktansvärt.tråkigt. Vi går på Universitetet, och man kan ju säga att det är skillnad på folk och folk, och vissa kan inte utföra en korrekt opponering...det ska tilläggas att vi går ut vårat ANDRA år av tre imorgon. Gäsp. 

Så jag sitter och letar kläder! Jittade denna jacka och dessa byxor! Hur jäkla snygga är de inte? Galet. Väntar på mammapengarna, woho! 

Appropå mammapeng. Jag är mammaledig hela sommaren men jag har ju även sommarlov! Eller har jag? Jag vet inte riktigt om man kan kalla det lov när man har barn. Lov för mig är att man är helt utan förpliktelser och kan ligga och pilla navel, och det kan jag ju inte. Djupa funderingar denna morgon. 

Dopplanering

Hej! Är smått stressad över Melvins dop som går an den 14 juni. Jag har en planering, kör schema, to-do-list etc. men ändå känner man sig stressad för att just ALLT inte är inhandlat just precis NU. Well well well, det är ju ett tag kvar och jag har i alla fall införskaffat vimplarna och några ballonger. Jag har funderat lite över det här med cupcakes´en som vi ska ha, ska dom vara stora eller små? Att ha dom stora och maffiga ser så fint ut men samtidigt kanske man inte orkar smälla i sig en stor muffins med frosting och orka med en tårtbit eller någon annan småkaka... De små är fina men då kanske man bör göra ett x antal stycken än bara en var? Hm... Tårtan har vi bestämt oss för att ha som nedan, om det går, att det blir två stycken som "hänger ihop". Det är ju trots allt över 40 personer som kommer och firar vår fina prins!! Längtar till dagarna innan då man får börja springa och fixa och baka klart allt. Det kommer bli så fint, i alla fall så som jag har föreställt mig det!

Självklart ska vi ha helium-ballonger!

 

Färgtemat innefattar dessa ungefär dessa färger. Den gröna är inte fullt lika skrikig,

mer åt turkos hållet.

Hade ju varit roligt om man hade kunnat göra cake pops men,

 det är nog över mina bakningskills.

Förlossningsberättelse - Melvin 13.12.21

Måndag 15/12 började jag få ett annorlunda tryck nedåt och bebisen skruvade ovanligt mycket på huvudet som endast var pyttelite ruckbart. Proppen hade börjat släppa.

Tisdag 17/12 proppen släppte helt. Jag trodde att det läckte fostervatten men det visade sig att det inte var det efter ett x antal samtal med förlossningen.

Torsdagen 19/12 hade jag en sista redovisning i skolan innan julledigt som jag hade gett mig f*n på att jag skulle klara av/hinna med. Hela veckan hade jag haft en konstig känsla av rastlöshet i kroppen. Jag kunde inte sitta still och det kröp i hela kroppen konstant. Denna dag var det värst! Men redovisningen gick bra. På kvällen hade jag någon enstaka sammadragning som kändes lite extra än de jag haft under hela graviditeten.

Fredag 20/12 vaknar vi ganska sent men jag var full av energi. Daniel gick ner på stan med Sara och Linus för att inhandla de sista julklapparna medan jag stannade hemma. Vid 13 tiden fick jag en hemsk mensvärk som satte sig i svanken och sammandragningarna kändes som kvällen innan fast dem kom tätare. Jag ringde till Daniel och sa att han måste ha ljudet på, på telefonen. Kl 14 fick jag ett kort besök av en vän, daniel kom även hem runt denna tid. Allt var nu lugnt igen förutom mensvärken. Jag började vanka runt här hemma för att få tillbaka sammandragningarna men utan framgång. Rastlös som jag var och vid det här laget irriterad så ringde jag hit Sara m. söner. Sammandragningarna var helt bort och även mensvärken. Vid 21 tiden for Sara igen.
Natten mellan den 20 och 21 december kände jag mig ovanligt kissnödig hela tiden och bebisen var ovanligt lugn. Jag var helt avslappnad i kroppen och kände en känsla av hopplöshet i och med att sd avtagit.

00:30-01:00 någon gång här slog värkarna igång. Out of the blue. Daniel kunde inte sova utan låg och kollade på film, som tur var, så jag slapp väcka honom. Hade fullt upp ändå. Då jag hade förväntat mig att värkarna skulle vara 1 miljon gånger värre än vad dem var så tänkte jag ”detta är bara förvärkar” så jag försökte sova. Jag tror att jag slumrade till mellan värkarna som kom med 15-20 minuters mellanrum. För varje halvtimme som gick så kom värkarna tätare. Jag sprang mellan sängen och toaletten hela tiden, dels pga att jag var kissnödig med också för att jag var rädd att vattnet skulle gå. Runt 03:30 hade jag haft värkar med 4-6 minuters mellanrum i ca 45 minuter – 1 h. Daniel ringde till förlossningen för att meddela att vi förmodligen skulle komma in och även för att höra vad dem tyckte att vi skulle göra. Barnmorskan tyckte att vi skulle vänta ett tag. Hon tyckte att de lät som att det skulle kunna avta och tvekade, troligen pga att jag var förstföderska och detta var sex dagar innan bf. Jag däremot visste att det inte skulle avta, det gjorde fruktansvärt ont. Envis som jag är så stannade vi hemma 1,5 timme till.

Strax innan kl. 5 på morgonen for vi in till Sunderby sjukhus. Huvudentrén till sjukhuset öppnar inte förrän kl. 6 så vi fick ta oss till förlossningen via akuten och den promenaden var inte rolig. För det första kändes det som att den var tre mil lång och för det andra hade jag värkar med 2-4 minuters mellanrum och för det tredje var det en manlig sköterska som följde oss hela vägen från akuten till förlossningen och han var enbart jobbig. Han försökte dra diverse skämt och skrattade tokhögt hela tiden(och det ekade i denna korridor vi befann oss i).

Väl på förlossningen fick vi börja i ett undersökningsrum för att kolla hur mycket öppen jag var.  4,5 cm öppen och 5 värkar inom 10 minuter, och jag hade därmed kvalificerat till att få vara kvar på förlossningen. Daniel fick springa ut till bilen och hämta BB-väskan och flytta bilen till den riktiga parkeringen medan jag vankade mig bort till vårat rum. Jag ringde till två trötta föräldrar och berättade att vi skulle bli kvar på förlossningen. Här bestämde jag mig för att jag ville kasta mig i ett varmt bad ett tag. Badandet blev dock inte långvarigt då det var ytterst svårt att hantera värkarna i ett badkar, jag gled enbart runt som en hal tvål. Efter 40 minuter var vi tillbaka på rummet och jag började då sluka saft och kakor i mängder samtidigt som värkar blev värre.
9 cm öppen och jag bönade och bad om Epiduralen då jag hade överlevt på lustgas fram till dess. Min vilja gick igenom och all smärta släppte på 10 minuter, dock gav värkarna med sig av den så värkstimulerande kopplades in. Då bebisen inte riktigt ville sjunka ner så blev jag beordrad att stå och vicka på höfterna under några värkar. Hemskt var det, jätte hemskt. Man trodde på riktigt att bebisen skulle flyga ur pga det enorma trycket.

Klockan var vid det här laget runt 12 på dagen,21 december, och krystvärkarna kom från ingenstans. Ja, det känns bokstavligen som att man blir AKUT bajsnödig. Krystade under fyra värkar och 12:39  kom han, lilla prinsen. 3640 gram och 51,5 cm lång.

 

 

 5 timmar gammal

 3 dygn gammal

 5 dygn gammal

 Ca 3 veckor

 2,5 månader

4,5 månader

Trött, trött och åter trött

Att vara trött som småbarnsmamma är ju ingen hemlis direkt. Herre jisses! Klockan 21 varje kväll är jag redo för sängen, Melvin också för den delen så vi slänger på oss pysse och lägger oss och pratar lite sen sover vi. Det är mysigt och Melvin somnar tryggt och glad vilket tror jag är varför han vaknar glad om morgonen. Det är väldigt sällan han är sur på morgonen. Vi kan ligga kvar länge i sängen och prata och skratta. En bra rutin helt enkelt! 

Nu är Melvin ca 13 veckor. Tiden går så fruktansvärt fort!! Han har börjat bli så himla nyfiken på ALLT. Allt som rör sig, som låter, blinkar, har roliga färger och är går ju självklart att äta på enligt han själv. Han kan ligga och leka själv lite längre stunder, en lång stund för honom är ca 45 minuter, och har precis uppfattat sin egen spegelbild. Han är på god väg att lära sig vända från rygg till mage men hatar dessvärre att ligga på magen sen. Han har redan hittat favvo-leksaker och tycker det är fruktansvärt roligt att bli sjungen för. Mitt hår är även poppis att dra i. Trots att det är så kul att se honom utvecklas så är det lite till hans egen nackdel då han verkligen inte kan sova på dagen för det finns så mycket kul att göra. Så han har en tendens att bli ganska grinig vissa timmar. 

Vi har försökt inför en promenad om dagen för allas välmående och för att Melvin oftast kan sova någolunda bra då. Meeeen det har inte blivit någon rutin av det hela pga mitt intensiva pluggande! Längtar efter att flytta till hus dessa dagar så att man kan låta Melvin fortsätta sova ute när han väl somnat. Det skulle göra honom gott. 

Nä nu ska det sovas. Klockan är för tusan över 10... God natt! 

Helvetesvecka avslutas med spruta

De senaste två veckorna har varit så sjukt jobbiga. Har känt brutal stress dygnet runt och det fortsätter tills nästa helg. Två tentor är snart klara denna vecka och nästa vecka väntas en tredje! Ingen längtar till ledighet mer än jag just nu. Välförtjänt är den också! Jag som tänkt att klarade jag en förlossning så klarar jag allt, men efter dessa tre tentor kan jag säga, klarar jag dessa klarar jag allt. Puh. 

Denna lilla prick har fått sin 3-månaders spruta idag. ONT gjorde det i mig där jag satt med honom i knät och höll i hans ben. Fy. Han skrek och spände sig så mycket att han blev en röd som en tomat i ansiktet. Nu är han hängig och varm. Ingenting duger förutom att ligga bredvid mig i sängen så jag får stationera mig här för resten av kvällen. Tur vi har tv här inne också! 

Nä men för att lätta upp stämningen från bebis sprutor. Detta hörrni, detta är inte bara ett fint halsband utan det har en sjukt bra funktion också. Den är nämligen gjord i silikon och är huvudsakligen framtagen till föräldrar med barn som det kliar i munnen på pga växande tänder. Hur smart är inte det? Finns på parlis.se tillsammans med massa andra smycken i silikon. Allt är såklart giftfritt!

Klart slut.

Tummeliten

Melvin har sedan någon vecka tillbaka ätit och ätit på händerna frustrerat och igår förstod vi varför. Han har försökt manövrera in tummen i munnen men inte riktigt lyckats först igår. Han har sedan har var 4-5 dagar gammal totalt ratat alla nappar som kan tänkas så detta var väl inte en big surprise,egentligen.  

Lik pappa men söt ändå!

Denna vecka,likt dom resterande veckorna i mars, har varit stressig. Jag har pluggat minst två timmar varje dag i hopp om att klara mina TRE tentor denna läsperiod. Behöver jag säga att jag längtar till lite påskledigt? Well well, det man inte dör av...

Just nu sitter jag med Melvin medan Daniel diskar och har en one man show. Vi ska slänga i oss lunch och sedan iväg på fika ute i Alvik. Det är viktigt hur man uttalar Alvik här. Det är Al....Vik som i två ord och inte som Alvik utanför Stockholm. Ja ja ja ja. Dags att sätta fart!