Paniken som strömmar genom kroppen när man oförberedd på vad komma skall går på stan med en fin vän och får syn på den där personen, som man har fruktat att möta i en vecka, komma emot dig i folkmassan. Blickar utbytes. ögonbrynen höjs, varsin nick till hej och ett blixtsnabbt leende. slut. 5 sekunder och det kändes som en evighet. Det spelas upp som en film i mitt huvud om och om igen.
Behöver sömn!!! godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar