Jag kommer ihåg första skoldagen i 3an och alla 3289 dagar efter de. Vi har varit med om motgångar och framgångar, vi har spenderat 3 år med något som kändes som miljoner mil mellan oss, vi har skrattat och gråtit, vi har gjort allt från att tillbringa en hel sommar tillsammans till att bara ha träffats en dag i halvåret till att inte ens ha pratat mer än 5 gånger per året. Trots allt så har du alltid varit min bästa vän, den jag alltid litat på, den jag har berättat allt för, den jag alltid känt mig trygg med.
9 år senare vågar jag erkänna för mig själv att under alla dessa år har jag varit kär i min bästa vän. Du är den som alltid får mig glad utan att anstränga dig, du får alltid mitt hjärta att slå ett extra slag, du kollar alltid på mig med en blick som säger allt det där som jag vill höra, lyckan som växer inombords när du uppenbarar dig i en folkmassa, den är obeskrivlig. och du har alltid varit denna person för mig. Min bästa vän och min största kärlek.
Jag älskar dig så sinnessjukt mycket så det gör ont. Du har alltid varit där och du kommer alltid vara där, i mitt hjärta min finaste Daniel.
