I'm alive

Ett x-antal månader senare, men jag lever än. "Fasen också" - tänker ni nu va? I skrivandets stund sitter jag med matkoma i soffan framför mig favvoprogram, 112 på liv och död. Kände tantvarningen komma krypandes där men det är ju så fruktansvärt intressant alltså. Främst för att min fina hemstad är en av städerna där det utspelar sig och jag sitter 90 mil därifrån, hihi! Har inte riktigt tid med detta egentligen då jag måste springa(läs: halka mig fram)till bussen om en kvart! Försöker ta dehär med träning seriöst nu men måste ju understryka försöker när man egentligen är en brutal mat- och godisråtta som helst äter allt i min väg, och lite till. Tur att jag har min vän Fia som sparkar mig i röva dagar som dessa. Hejhopp