Friluftstisdag

Halloj! Imorse lämnade jag av min ytterst fina(läs mongo)vän på Kallax flygplats och kramades för sista gången på 5 veckor. Min barn har blivit så stort och ska ut i vida världen:-(. skämt och sido. Men, man kommer ju sakna den knäppskallen lite, ganska mycket. Har även snott hennes nycklar så kommer hon inte hem med presenter så kommer hon inte in i sin lägenhet. *evil*

Dagen fortsatte ut på luleälven. Långpromenad i solen med Sara och Andreas, picnickorgen bjöd på blåbärsmuffins, korv, apelsiner och kaffe. Måste ju erkänna att jag har något brända kinder. Hur underbart är inte de? En välbehövlig tisdag helt enkelt.

Sitter och tittar på "Svenska rivieran" och gapflabbar åt alla älskade norrlänningar. Till er alla som tror att varenda norrlänning eller främst pitebor beter sig på detta vis så måste jag tyvärr göra er besvikna. Precis som "Ullared" så har teamet letat till sig de mest udda personerna. Något som däremot inte är överdriver eller udda är ju faktiskt dialekten. Love it!

                                  Älskade du! Hoppas du kommer hem i ett stycke med miljarder historier.

städa städa städa

trodde jag. Jag blev med släpad till gymmet mot min vilja av en fantastisk vän som är mån om min hälsa(?). hehe.

Dom senaste dagarna, främst kvällarna, har gått åt att smida framtidsplaner och styra ekonomin i rätt riktning. Detta kommer blir bra, super bra. Har även kikat lite på andra lägenheter. Vill verkligen inte flytta härifrån men samtidigt känns det inte riktigt tryggt att bo i andrahand. Nåja, vi överlever prima i denna också.

Nej, om man skulle ta tag i den där gigantiska strykhögen och kasta sig i duschen efter de. Trött som satan så det blir nog en tidig kväll. Tidig och tidig...tidigt för att vara oss så att säga. Vaknade jag 20 över 8 imorgon skit pigg och hade massor med energi. Dock vara den energin inte så länge,kl 10 satt jag i skolan för en föreläsning och efter de var jag väck. Detta väder gör en så himla trött. Grått, mulet, töar, snorhalt och så blir de mörkt vid 3. Peppande, verkligen.

                                                    min bästavän. vi håller ihop i vått och torrt.

tisdag

Det här med att börja ett inlägg...det känns som dedär stunderna som man på film hör en syrsa i bakgrunden och två personer står och snurrar lite på sig och kollar åt varsitt håll. awkward. Nåja, HOLA AMIGOS!

Springer mellan datorn och spisen för tillfället. Ska försöka leverera någon form av ätbart till min arbetande man när han kommer hem om någon timme, som den hemmafru jag är. Nä who am i kidding, jag lagar flottmat till mig själv för jag tänkte sätta mig på bussen och sticka till gymmet för en dejt med Fia strax.(fast daniel får såklart också smaka sen,hehe)

Idag är en sån där dag som jag känner för att prata om allt mellan himmel och jord. Har så mycket funderingar och tankar om framtiden och livet över lag. Det känns dock som att de personer som jag trodde eller tror skulle förstå mig inte gör de. Jag är 20 år och har inte samma värderingar och beteende som jag hade för 2 år sen. Jag är inte ens samma person, jag flyttade 100 mil hemifrån, kände inte en pers och hade inget boende. Detta var 6 månader sen. Idag sitter jag i min lägenhet på Bergviken i Luleå med min pojkvän. En del kan tycka att det är för tidigt för att "flytta ihop" m.m. Men det är såhär jag vill ha det, jag har inte mindre vänner för de och jag far på äventyr precis som vilken "ensamboende" som helst, jag har fest, jag har tjejkvällar, pluggkvällar, listan är lång.
Ibland, bara ibland känns det som att jag inte lever upp till folks förväntningar om mig. och det är nog för att ni inte känner mig längre. Tro det eller ej men jag har växt upp och växt ifrån vissa beteenden och åsikter. Jag håller på att skapa mitt egna hem, med mina regler, mina värderingar och mina åsikter. Nu är det min tur att visa vad jag går för. vad jag än bestämmer mig för att göra med mitt liv så hoppas jag så innerligt att min familj och vänner respekterar min situation. det är allt jag vill.
Hare gött!!

stuDYING

Hejhålla! Ser knappt vad jag skriver då jag stirrade in i lampan för 2 minuter sen i hopp om att dra av en 7jäkla nys! men det funkade inte så nu sitter jag endast och snorar.

Jaha, vad har jag gjort denna helg då? Känns som att denna helg varade i 3 timmar. I fredags satt jag och daniel hemma och degade och kollade på Varg Veum, fruktansvärt bra film-serie för den som känner för lite kriminalfilmer! På kvällskvisten fick jag ett sms, "Var klara imorgon kl 14 , kläder efter väder" hemliga beundrare...hatar när det händer. Skämt och sido. Min vän A-C hade planerat hela dagen med pulkaåkning och korvgrillning. Slutade med att jag sträckte låret och skrattade så magen krampade, men glad var jag ändå för det var länge sen jag hade så roligt.

Igår blev vi bjudna över till Sara och Linus på häng och lite tapas tillsammans med Andreas och Ida. 5 minuter efter vi kom dit satt jag med Mattis, Saras 3 åriga son, och byggde lego och pratade om hulken. Puss -och myskalas hade vi också, fantastisk liten man dedär. Det bjöds även på små pizzor, diverse småplock och en hel del prat och skratt. Vad mer kan man begära av en trött söndag? Nada.

Nu sitter jag och stuDYING. En granskning av en doktorsavhandling ska skrivas.

I'm alive

Ett x-antal månader senare, men jag lever än. "Fasen också" - tänker ni nu va? I skrivandets stund sitter jag med matkoma i soffan framför mig favvoprogram, 112 på liv och död. Kände tantvarningen komma krypandes där men det är ju så fruktansvärt intressant alltså. Främst för att min fina hemstad är en av städerna där det utspelar sig och jag sitter 90 mil därifrån, hihi! Har inte riktigt tid med detta egentligen då jag måste springa(läs: halka mig fram)till bussen om en kvart! Försöker ta dehär med träning seriöst nu men måste ju understryka försöker när man egentligen är en brutal mat- och godisråtta som helst äter allt i min väg, och lite till. Tur att jag har min vän Fia som sparkar mig i röva dagar som dessa. Hejhopp